Jag drar!!!
http://pergrunditz.wordpress.com
DÄR har ni min nya blogg och detta är det sista inlägget i den här.
Nationalrealisten goes.. Nånting annat.
Mycket att göra! Men visst är det väl en fröjd att för var och varje människa då och då kunna säga "jag har inte tid". Just nu letar jag nytt blogghotell, men troligtvis kommer jag stanna kvar och göra om en helt färdig mall istället, samt döpa om den. Fick en kommentar av nån vän att "nationalrealisten.. är det nåt politiskt ställningstagande eller vad?". Öh, nej, så är inte alls fallet. Men, förhoppningsvis kommer det ske en liten update inom en vecka i alla fall.
Författaren, musikern och den helige konstnären
Nåväl. Det mest eftertraktade bland alla de egenskaper jag ser i konstnärer är ändå disciplin. Jag tror på talang, absolut. Men jag tror att samarbetet dessa två emellan är grundstommen för, som man kallade det för i tiden på ren svenska - success.
Ganska logiskt om man tänker efter. saknar du disciplin kommer du ingenvart hur stor din talang än är, och besitter du bara styrkan att kliva upp och göra det som göras ska, så kommer du säkerligen få en hel del saker gjorda. Men, du kommer aldrig bli en mästare.
Vad mer behöver en konstnär egentligen? Vilka egenskaper är det som gjort Rembrandt till Rembrandt?
Det finns ett par till. Tro. Inte kyrklig sådan, utan en helt friktionsfri tro på att penseln och satffliet, eller vilka verktyg och instrument man nu använder, kommer bli källan till ens egen lycka och försörjning.
Möjligheter och frihet skriver jag nu som om det vore den fjärde aspiranten till konstnärsformeln, men tro mig, alla dessa är helt och hållet utan inbördes ordning. Men frihet är otroligt basiskt. En konstnär utan sin frihet att betrakta och skapa utan bakbundna händer är ingen konstnär. Möjligheter är en detalj som strömmar direkt ur friheten självt.
Disciplin, talang, tro och frihet. Ta bort en av dessa och du får en summa som slutar och börjar på noll. Alltså ingenting. En konstnär utan disciplin är en misslyckad konstnär. En konstnär utan talang är en dålig sådan, likväl som en konstnär utan tro på sin egen förmåga aldrig nånsin kommer dit han egentligen är menad att hamna. Och en konstnär utan frihet är en mycket, mycket olycklig sådan. Särskilt om vi pratar om en konstnär som besitter stora delar av disciplin, talang och tro.
I min egen utopiska tillvaro så har jag mer och mer börjat betrakta dessa fyra element. Ja, med lupp faktiskt.
Konstnärer är ett sällsynt släkte, och jag kan inte slå bort tanken på att en skicklig konstnär egentligen bara är mer människa, eftersom den perfekte konstnärens strävan efter perfektion, egentligen handlar om att fullborda sitt livsverk som människa. Den perfekta människan måtte vara konstnär.
Detta är dock en sanning som knappast undgått historiens böljande slutbetyg, det finns inga människor som är så respekterade i historien, eller framförallt beundrade, som just konstnärer. Bland erövrare, statsmän, arkitekter och författare så har konstnären alltid en plats bland de främsta, eftersom essensen av skicklighet lättast bedöms genom skapelser av dess olika slag. Det finns tvivel om Napeolon, kungar har sina rådgivare och religiösa frontfigurer är ingenting utan deras bedjare och livstecknare, men aldrig nånsin hittar du ett verk, från början till det absoluta slutet som innefattar en och samme upphovsman - utom i konsten. Detta kan förmodligen översättas både till diktare, författare och musiker, skillnanden som bildkonstnärer får till skänks är dock tiden det tar att uppskatta ett verk och hur konstnärer tvingas till perfektion per automatik.
Om det är till skänks som en ren förbannelse eller frälsning kan man dock diskutera. Att lära sig tycka om en dikare eller författare kräver oftast mer än ett par sidor eller en dikt. Att uppskatta en musiker korrekt kräver sin tid av lyssning det också. En del konstnären har också sin publiceringstid, men oftast, och det felar ganska så sällan, så kan du insupa helheten av ett verk på bråkdelen av en sekund. Det är där konstnären spelar på den motsatta planen. Man behöver inte se en konstnärs hela kollektion för att uppskatta ett verk, eftersom en konstnärs verk till sin fulla spets, handlar om fulländning. Musikern kan vila sig på detaljer som fångar betraktaren i små ögonblick, men konstnären har som sin absolut främsta uppgift att fördela detaljer rättvist på en yta som kommer att skådas, inte bara på nära håll, utan också när kritikern på avstånd äntrar rummet där den huserar.
Just därför är perfektion en kugge som konstnärer aldrig kan hänga skynket på. Själva helheten, färdigheten, perfektionen och den omsorgsfulla detaljhanteringen kommer alltid vara målet med en konstnärs verk. Liksom livet självt handlar om.
Njaee..
Naturligt pund och kvällsljus
Nä.. Nån "early riser" är jag då inte som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Och en "early riser" må låta som nån halvtaskig rockdänga från -79, men det innebär kort och gott att man kliver ur bingen tidigare än de flesta och får på så sätt mer gjort. Det är ju ett ganska sorgligt faktum att man sover bort en tredjedel av sitt liv. Alltså borde man i teorin leva drygt 30 år längre om man skippar det där med sömn, förutsatt att man lever i 90 år. Om man kapar sina sömntimmar till fyra har man hela 15 år till godo. Men det vete fan om livskvalitét är att gå omkring gäspandes.
Nåväl, att flytta fram sina timmar är dock inte olagligt. Det finns ett uttryck myntat här i hemmet vi kallar kort och gott för "naturligt pund". Har du någonsin varit med om att börja skrapa av etiketten på en flaska och inser att du inte kan sluta förrän den är helt ren? Eller att du börjat med att dammsuga lägenheten och upptäcker att du ligger under diskhon med en tandborste och ficklampa? Naturligt pund!
Vilket iofs är ganska vanligt om man besitter ett energiförråd som kan liknas vid ett solkraftverk på Antarktis. Ena sekunden är där bäcksvart för att sedan under ett halvår ge en satans massa energi.
Maniskhet är dock en sak man inte ska vara så pass orolig över. Har man bara ett lämpligt projekt att kasta sig över kan man få underverk gjorda på väldigt kort tid. Som den här tavlan jag nu har påbörjat. Tanken är att den ska bli ett mästerverk och i kölvattnet av idén har jag nu gjort efterforskningar på internet, studerat ljus i olika former och testat hur olika penslar ger olika strukturer. Sömn? Jag gjorde ett försök att sova ganska tidigt igår, men det slutade med att jag for upp vid datorn och snabbstuderade hur olika sorters sten och lav reagerar på olika sorters kvällsljus.
Och tavlan är knappt påbörjad! Nåväl, jag kan inte för min värld föreställa mig att mästerverk i dess olika former skapas under lugna och kontrollerade förhållanden..
Det ska vara svååååårt att leva!!
Grubblerier. Som de flesta ynglingar så ägnade jag ganska lång tid av min ungdom genom att grubbla, fundera och försöka förstå. Jag vill gärna tro att jag tillhörde den skara människor som gjorde det alltför mycket. Men vad är det skillnaden mellan en stor tänkare och en liten grubblare? Jo, vad man kommer fram till. Och det tycker jag ändå är det väsentliga. Visserligen ska man njuta av resan, men jag anser att målet ändå är det som gör resan överhuvudtaget njutbar. Min resa var långtifrån njutbar, men slutdestinationen.. Oj, vilken utsikt!
Jag läste för längesedan en bok av Bertrand Russel, psykolog, Nobelprisvinnade sådan. Boken hette "Så blir nutidsmänniskan lycklig". Förmodligen det mest läsvärda jag hållt i mina händer, och boken har säkert nästan ett sekel på nacken. Men det han beskriver är ganska enkelt och lärorikt. Han var enligt egen utsago olycklig och såg ingen mening med livet. Och detta ganska tidigt i livet. Han förklarar också hur hans logiska grubblerier blev allt värre, och han kom fram till slutsatser som att det faktiskt inte fanns nån egentlig mening med livet. Tänker man realistiskt och försöker hålla sig så rationell i sinnet som möjligt så kan man faktiskt med enkelhet komma fram till den här slutsatsen. Paradoxalt nog, kanske ska tilläggas.
Men, det var just det som var grejen. Det är inte speciellt svårt att se livet helt utan meningar. Man föds, man ska avla av sig, göra det som ska göras och lida rejält på köpet. Särskilt i dessa tider är det mer svårt än någonsin att se meningen med livet. Svaret på allt dessa, ligger redan i meningen. Det är inte speciellt svårt att se livet helt utan mening. Svårt! Nej, och detsamma gäller självömkan. Den är enkel och ligger alltid där som en tröst. Det svåra är att se meningen med livet, och man bör fråga sig själv om man faktiskt är beredd att ta itu med svåra problem? Jag vet inte om det var Bertrand själv som kom med denna slutsats, eller om det är en sak jag själv har kommit på under livets gång, men det handlar om att livet är en balansgång mellan vad som är enkelt och vad som är rätt. Att välja rätt väg, att tänka rätt och att göra rätt - kan mycket väl vara det svåra. Enkelheten är måhända vacker, men enkelheten kan också ligga att välja vad som ligger framför en. Och jag får ofta en olustig känsla av att människan är skapt olycklig, men med livsuppgift att ta itu med lyckan helt på egen hand. Låter man allt bero och låter livet ha sin gång kan man mycket väl stöta på olyckan om man inte ägnat tillräckligt mycket tid att skönja vad överhuvudtaget lycka kan vara.
Och, om konsten nu är frukten av människors grubblerier är det kanske inte så svårt att förstå att den är komplicerad. Men konsten borde också fungera som uppgift att vara frukten av resultat. Min konst är i så fall enkel, men arbetet som ligger bakom är en väldigt lång väg av grubblerier - men, med det fruktsamma resultatet att skönheten är det enkla och att det som stimulerar mina ögon inte är invecklade grubblerier, gåtor och hjärnspöken.
Cola light, I'm not worthy!
Klockan är för övrigt 05.45 och jag är vaken. Det var jag igår med vid samma tid, skillnaden är den att jag har sovit drygt 6 timmar nu. En fylla gör alltid susen alltså! Vrida tillbaka dygnet? Varsågod, en fylla? Ja tack.
Nåväl. Igår hämtade jag ut fem stycken böcker om Anders Zorn. Läste lite i de, kollade på bilderna. Dreglade tamejfan. Som vuxen blir man mer och mer svårimponerad ju längre tiden far fram, men Zorn är en sån där snubbe som man blir helt jävla galen på. Hur gör han? En hel bok om tavlan Kärleksnymf bland annat. Ruskigt intressant.
Ack och ve.
Dagens fundering; Varför blir man beroende av Cola light? Och, när detta begär blir större så smakar vanlig Coca Cola allt sämre?!
Agnetha, Agnetha...
Men så slängde jag med ett gäng låtar i mp3:n och kunde fanimej inte konstatera annat än att låtarna är genialiskt konstruerade och Agnetha Fältskog har en en röst som en gudinna. Det är pop, men det är suverän melodisk pop. Hårdrockare har fattat det där, Sator gjorde en cover på "ring, ring" och Helloween har gjort en lysande cover på "lay all your love on me".
För att klargöra, och för att visa ett exempel på en sånginsats utöver allt jag någonsin hört i emotionell vokalism.. Lyssna på denna låten och lägg speciellt märke till partierna då hon sjunger "..you are still my love, and my life" (01:40 och 03:15) Magiskt..
Om jag är stolt över att min farsa varit tillsammans med denna vokalissa? Jo. Lite.
Kungligt.
Jag var med syrran på arbetsförmedlingen häromdagen. Hon har ett fåtal VGn. Kanske ett och ett annat G, max två. Resten MVG på en betygslista storlek enorm.. Jag skulle gärna ha det så. Men i alla fall, så kollade jag in hemsidan för KKH (Kungliga Konsthögskolan), och det visade sig faktiskt att man KAN komma in enbart på sina arbetsprover.
Nu har jag återigen fått griller i huvudet. Känns bra. Känns kungligt.
per grunditz, the "early riser"
Nu kallar jag mig kort och gott för "per grunditz". Känns ärligt och "voldemaahr" är passé, i alla fall i nya sammanhang. Allting började när min släkting och konstnärsbroder med samma efternamn, pratade konst. Vi är ju båda konstnärer och att hur det kommer att låta i framtiden när folk säger att de äger "en grunditz".
Nåja, den här bloggen kommer till skillnad från mina andra tidigare bloggar vara mer konstinriktade. Det är iofs enda skillnaden. Samma märkliga funderingar kommer att finnas här, jag lovar!
Har i dagarna haft ett stort dilemma. Sömn. Jag har aldrig i hela mitt liv haft bra sömn. varesig det gäller tiden man sover, eller tiden då man somnar eller vaknar. Vilket i regel alltid har varit helt i sin ordning, men det börjar bli problematiskt! Jag har nu bestämt mig för att bli en "early riser", dvs en person som går upp tidigt, varje dag!
Nåväl!
