Ateljéidyll

Nåväl. Det mest eftertraktade bland alla de egenskaper jag ser i konstnärer är ändå disciplin. Jag tror på talang, absolut. Men jag tror att samarbetet dessa två emellan är grundstommen för, som man kallade det för i tiden på ren svenska - success.
Ganska logiskt om man tänker efter. saknar du disciplin kommer du ingenvart hur stor din talang än är, och besitter du bara styrkan att kliva upp och göra det som göras ska, så kommer du säkerligen få en hel del saker gjorda. Men, du kommer aldrig bli en mästare.

Vad mer behöver en konstnär egentligen? Vilka egenskaper är det som gjort Rembrandt till Rembrandt?
Det finns ett par till. Tro. Inte kyrklig sådan, utan en helt friktionsfri tro på att penseln och satffliet, eller vilka verktyg och instrument man nu använder, kommer bli källan till ens egen lycka och försörjning.
Möjligheter och frihet skriver jag nu som om det vore den fjärde aspiranten till konstnärsformeln, men tro mig, alla dessa är helt och hållet utan inbördes ordning. Men frihet är otroligt basiskt. En konstnär utan sin frihet att betrakta och skapa utan bakbundna händer är ingen konstnär. Möjligheter är en detalj som strömmar direkt ur friheten självt.

Disciplin, talang, tro och frihet. Ta bort en av dessa och du får en summa som slutar och börjar på noll. Alltså ingenting. En konstnär utan disciplin är en misslyckad konstnär. En konstnär utan talang är en dålig sådan, likväl som en konstnär utan tro på sin egen förmåga aldrig nånsin kommer dit han egentligen är menad att hamna. Och en konstnär utan frihet är en mycket, mycket olycklig sådan. Särskilt om vi pratar om en konstnär som besitter stora delar av disciplin, talang och tro.
I min egen utopiska tillvaro så har jag mer och mer börjat betrakta dessa fyra element. Ja, med lupp faktiskt. 
Konstnärer är ett sällsynt släkte, och jag kan inte slå bort tanken på att en skicklig konstnär egentligen bara är mer människa, eftersom den perfekte konstnärens strävan efter perfektion, egentligen handlar om att fullborda sitt livsverk som människa. Den perfekta människan måtte vara konstnär.

Detta är dock en sanning som knappast undgått historiens böljande slutbetyg, det finns inga människor som är så respekterade i historien, eller framförallt beundrade, som just konstnärer. Bland erövrare, statsmän, arkitekter och författare så har konstnären alltid en plats bland de främsta, eftersom essensen av skicklighet lättast bedöms genom skapelser av dess olika slag. Det finns tvivel om Napeolon, kungar har sina rådgivare och religiösa frontfigurer är ingenting utan deras bedjare och livstecknare, men aldrig nånsin hittar du ett verk, från början till det absoluta slutet som innefattar en och samme upphovsman - utom i konsten. Detta kan förmodligen översättas både till diktare, författare och musiker, skillnanden som bildkonstnärer får till skänks är dock tiden det tar att uppskatta ett verk och hur konstnärer tvingas till perfektion per automatik.

Om det är till skänks som en ren förbannelse eller frälsning kan man dock diskutera. Att lära sig tycka om en dikare eller författare kräver oftast mer än ett par sidor eller en dikt. Att uppskatta en musiker korrekt kräver sin tid av lyssning det också. En del konstnären har också sin publiceringstid, men oftast, och det felar ganska så sällan, så kan du insupa helheten av ett verk på bråkdelen av en sekund. Det är där konstnären spelar på den motsatta planen. Man behöver inte se en konstnärs hela kollektion för att uppskatta ett verk, eftersom en konstnärs verk till sin fulla spets, handlar om fulländning. Musikern kan vila sig på detaljer som fångar betraktaren i små ögonblick, men konstnären har som sin absolut främsta uppgift att fördela detaljer rättvist på en yta som kommer att skådas, inte bara på nära håll, utan också när kritikern på avstånd äntrar rummet där den huserar.

Just därför är perfektion en kugge som konstnärer aldrig kan hänga skynket på. Själva helheten, färdigheten, perfektionen och den omsorgsfulla detaljhanteringen kommer alltid vara målet med en konstnärs verk. Liksom livet självt handlar om.